Haha schääääferbuus!

Okej det har varit lite halvjobbiga dagar nu i veckan..

Men som vanligt kommer solen efter regnet..

Ibörjan av veckan så tog min undran slut..jag och pappa har pratat mycket om en person. John heter han och han var dansk lastbilschafför.

Vi har många fina minnen av honom, jag som liten.. han parkerade ALLTID på 70:ian utanför mamma och pappas hus. och jag minns hur jag springer och möter denna mannen, ger honom en stor kram. man får lov att stå på tå och sträcka sig långt.. varje gång han kom fick han kramen. sen gick vi tillsammans ner till huset.

Jag har alltid sagt till pappa att vi ska försöka hitta honom, jag ville så gärna träffa honom innan han eller jag dör.. vi hade inte setts på många år. och jag vet inte varför men jag tyckte han hörde till våran familj.

hur en liten flicka han ty sig till någon, en som man inte ens förstod vad han sa..

På någon vis måste han betyda ganska mycket då jag så gärna vill träffa han igen..

pappa har lämnat nummer till gubbarna han har träffat so har kört i samma bolag, sagt åt att han måste höra av sig. men inte hörde han av sig..

Men så ringde pappa.han hade pratat med en som kör åt Freja. John hade dött för 5 år sedan..först tog jag det inte så hårt. men när jag fick låta det sjunka in så känner jag mig oerhört ledsen.. Jag fick aldrig uppfylla min stora dröm..

jag vill bli liten igen och komma springandes och möta den store mörka mannen..

Ge han en kram och ta han i handen och leda in han till mamma och pappa..

Det är jobbigt att inse att det är slut.. jag kommer aldrig mer att få se honom.. men jag VET att han lämnar oss aldrig. jag tror han är kvar hos oss ändå.

jag släpper aldrig min dröm..aldrig..

Lägger in en låt som betyder mycket för mig, och jag tänker mycket när jag hör den.

:

sen har det varit lite annat strul. me hoppas på lite ljus i tunneln..

Ciao!